Skolan kändes fel
Sextio minuter att lyssna medan ingenting fastnar. Inte för att materialet var dåligt – formatet var det. Så jag slutade vänta på att skolan skulle ändra sig.
Två elever som tröttnade på att plugga genom att stirra på samma rad fem gånger. Så vi byggde något annat. Nu gör vi det varje vecka.

Så här gick det till. Kort version, utan pitch-deck.
Sextio minuter att lyssna medan ingenting fastnar. Inte för att materialet var dåligt – formatet var det. Så jag slutade vänta på att skolan skulle ändra sig.
Anteckningar in, något du faktiskt orkar öva på ut. Sen blev det quiz, spel, XP och en kompis som hänger med. Inte för att en roadmap sa det – för att det gick att göra bättre, varje vecka.
Patrick gick med när det behövdes mer i koden. Samma riktning, dubbelt tempo. Inte en extra hand på sidan – ett lag.
Målet är enkelt: att det ska kännas självklart att öppna Pluggkompis kvällen före provet. Vi är inte där än. Men vi bygger varje vecka.

Startade Pluggkompis för att skolan kändes omöjlig att bara sitta igenom.

Gick med när det behövdes mer i koden. Nu kör vi samma riktning, dubbelt tempo.
Du tar med det du redan har. Vi gör något att öva på av det – inte ännu ett färdigt kursbibliotek som inte matchar ditt prov.
Om det känns som läxa igen har vi misslyckats. Tempo, en runda till, en kompis som hejar. Det är hela poängen.
Mejlar du oss är det en av oss två som läser. Inget supportsystem emellan. Inget ärendenummer.
Gör första spelet av dina anteckningar. Säg sen vad du tycker – vi läser allt.